Äppelgården Luggerud - Nordmarken i Värmland - FRED  NEDRUSTNING  KLIMABALANSE HISTORIE ARKEOLOGI POMOLOGI
 
Kristina Kanold lysnar på Erik Ulrikson den 10. juli 2011.
 
Skolväsendet i Holmedal - Karlanda
 
Av Erik Ulrikson
 
Här på Luggerud hördes, för 100 år sedan, pärlande barnskratt, slammer i dörrar, och kanske förtvivlad gråt när lärarinnan varit allt för sträng. För här var den flyttande småskolan Sockenstugan - Bäckevarv fram till 1917 (start 1904).
 
Efter reformationen översattes bibeln till svenska, och för att alla skulle tillgodogöra sig det kristna budskapet lär vår första protestantiska ärkebiskop, Laurentius Petri, ha uppmanat prästerna ute i landet att flitiga förmana folket, att the sättia sina barn till schola.
 
Detta tog man fasta på, och tog hjälp av1686 års kyrkolag, som uppmanade föräldrarna att se till att barnen fick undervisning i kristendom, och att lära sig läsa i bok, klockaren var den som skulle förmedla kunskapen om föräldrarna inte hade kunskap eller möjlighet. Prästerna kontrollerade vid husförhören att församlingsborna kunde sin katekes samt deras läs- och skrivkunskaper.
 
Redan 1820 finner man i kyrkostämmoprotokollet i Holmedal att Hans Magnusson på Skålrud icke medhinna att lämna församlingens ungdom nödig undervisning uti innanläsning, antogs Anders Andersson i Gårdtveten att med bibehållande av den förre vara församlingens barnalärare.
 
Lönen till läraren skulle föräldrarna stå för. För de obemedlade betalade fattigkassan.
 
Undervisningen var föräldrarnas skyldighet, läraren skulle bara undervisa de barn där föräldrarna saknade möjlighet eller förmåga.
 
På majstämman 1829, med den myndige fältprosten Atterberg som ordförande, beslutades att man skulle annonsera i länets tidning efter en stadgad och med godkända betyg försedd barnalärare.
 
Till inköp av nödiga inventarier anslogs 32 skilling banko som skulle tas ut av varje hemman. (En skilling banko motsvarade ungefär 3 öre.)
 
Det blev en sökande, Samuel Vilhelm Söderblom, född i Göteborg, men som varit lärare i Rottneros.
 
Den 29 augusti 1830 upplästes på kyrkostämman bevis om hans duglighet.
 
Undervisningen började den 20 september 1830. Holmedal hade fått sin första folkskola där alla barn i skolåldern var välkomna, men obligatorisk skolgång krävdes bara av de barn som efter en viss ålder inte klarade de mest elementära fordringarna i kristendomskunskap och innanläsning.
Söderblom fick skaffa det allra nödvändigaste för att bedriva utbildningen. En sandbänk, några griffeltavlor, ett fåtal av de nödvändigaste läroböckerna och några läse-och räknetabeller.
 
Skolan flyttade från hemman till hemman, Atterberg bestämde turordningen.
Skolläraren skulle beredas fri kost, en säng och ljus, lönen var 16 skilling banko för varje barn och vecka. (För att få någon lön beräknades barnantalet till 20.)
 
Lönen skulle betalas kontant vid varje veckoslut.
 
Söderblom använde den så kallade landkastermetoden, dvs. äldre duktiga elever fick hjälpa de svagare eleverna.
 
Söderblom kunde inte leva på den lönen, så han var auktionist också.
 
Dagarna före jul 1832 skulle han hålla en auktion i Trankil, men valde genvägen över isen, och kom aldrig tillbaka. Han blev 33 år gammal. (Han bodde i knektbostället i Hän.)
 
Nu var man tillbaka på ruta ett, men redan i januari 1833 blev Anders Gillström från Sunnemo anställd. Han beskrevs som en nykter och begåvad man och väl förtrogen med den kristna tron.
 
1840 beslutade stämman att socknen skulle bestå av 6 läsrotar och att lästiden skulle vara en månad vid varje rote.
 
För Gilström innebar det att han var utan arbete halva år, därför sökte och fick han lärartjänsten i Västra Fågelvik, och var således lärare i båda socknarna.
 
1843 beslutade kyrkorådet att skolläraren skulle vara klockare också, beslutet kom till för att de båda lönerna skulle ge bärgning åt en man. Om detta var anledningen till att Gilström slutade vet vi inte. Kanske var det prosten Atterberg hårda ord när han på majstämman 1843 menade att han under husförhören märkt att ungdomen vanvårdade sin in- och utantilläsning och att undervisningen blivit lamt handhavd.
 
Visst hade det hade varit barnundervisning i Karlanda tidigare, vi möter namn i gamla handlingar som klockaren och skolläraren Olof Håkansson, född 1803, som först efter 56 år slutar sitt kall. Andra namn är ”Slantegutten” Anders Olsson i Stommen född 1824, ”Träbenten”, ”Skoleklinken” och ”Jonas-Ola”. Många gånger var det personer som hade svårt att klara av ett fysiskt tungt arbete, och för sin försörjning tvingats välja barnundervisning. Hur de var som pedagoger vet vi inte, men att de kunde sin katekes kan vi vara helt övertygade om.
 
1842 folkskolestadgan
Den första lärare i Karlanda som hade examen från seminarium var Nils Wahlenberg, namnet var nog lite för tungt för ”Kalänningarna” så han fick heta ”Varnberg” i dagligt tal.
 
(Från Selen.)
Vid ett skoldirektionssammanträde 1843 beslutades att skollärarens lön skulle vara 3 skilling banko som skulle tas ut av varje nattvardsgäst, så det var nog den lön som Wahlenberg fick när han började sin tjänst 1848.
Det här var en lön som ingen kunde överleva på, så ett nytt beslut fattades 1850, lärarlönen skulle då vara 9 tunnor råg, 18 tunnor havre samt 56 riksdaler banko i kontanter.
 
Han fick också begagna för sina saker det samma rum i sockenstugan han därstädes bebor under skolans hållande i Bjärns rote äfen under sitt vistande i öfriga läsrotar.
 
Åtta riksdaler banko betaldes till den som kunde upplåta lämplig lägenhet för skola, samt vid skoltidens slut frakta skolmateriel och lärare till nästa rote.
Det var inte så lätt att få barnen till skolan, många föräldrar resonerade som så att barnen behövdes bättre i familjens försörjning.
 
Socknens skolråd hade efter examen 1853 synpunkter på hur Wahlenberg undervisade sina elever. De menade att den bibliska historien var försummad och att bibelspråken i katekesen inte blivit utlärda. Skick och disciplin var också bristande.
 
I kyrkans kor sammanträdde bistra herrar som kom fram till att Wahlenberg skulle ha en varning för, som det står i protokollet,
 
under dessa dagar examina, fann direktionen icke de framsteg vara gjorda som den efter ett helt års arbete, hade billigt väntat. Orsak härtill ansågs, till icke ringa del ligga hos skollärare Wahlenberg.
 
Kravet på läraren var hårda, och under våren 1859 slutar Wahlenberg sin lärarbana i Karlanda.
 
Den 26 augusti 1859 fick socknarna beviljat ett bidrag från Kungl. Maj:t på 266 riksdaler 67 öre riksmynt vardera för att inrätta fyra så kallade hem- eller hjälpskolor som förberedelse för folkskolan (i Karlanda och Holmedal).
Holmedal och Karlanda hade då ca. 900 barn i skolåldern (1859). (470 i Karlanda och 431 i Holmedal.) Innevånarantalet i Karlanda var 2635 och i Holmedal 2320 personer. (Knappt 5000 innevånare.)
 
Samma år kom den nyutnämnde biskopen Johan Anton Millén till Karlanda för visitation. Av protokollet får vi en god bild av förhållandet i skolan.
Protokoll hållit vid visitation i Karlanda folkskola den 30 aug. 1859.
 
Enligt förut skedt tillkännagifande infann sig undertecknad Biskop jemte församlingens kyrkoherde Herr Contr. Prosten Albrechsson och Comminister A. Melén i Karlanda kyrka, der omkring 200 barn vore samlade samt en talrik samling af församlingens öfriga invånare.
Denna socken är indelad i läsrotar med 9 veckors läsning i hvarje. Någon ordinarie lärare fanns icke för närvarande enär förre läraren sist vår erhållit afsked.
Undervisningen bestrids af 3 ne. oexaminerade lärare hvilka 3 ne. veckor hvardera i hvarje läsrote undervisa barnen.
Socknens folkmängd befanns vara 2635 och antalet af barn i folkskolan 470 af hvilka somliga likväl mycket ojämnt bevistat skolan.
Nu vore 200 barn närvarande hvilka fingo läsa hvar sin vers i NT, och i allmänhet voro någorlunda öfade deri, 40 barn hade läst Biblisk Historia hvaraf 10 hela Tenours lärobok, 12 barn hade öfat sig i räkning.
Förhöret ådaglades att barnen i allmänhet gjort någorlunda framsteg ehuru den förre ordinarie läraren varit försumlig i sitt kall.
Inga barn hade läst Geografi och Sv. historia.
Repetition förhör hålles lördagen i den rote der läsning icke pågår.
Skolmaterielen befanns någorlunda fullständig, hvarhjemte upplystes att här finns ett sockenbibliotek, som klockaren har hand om, och som innehåller ändamålsenliga böcker.
Församlingen som insett behofet af hjel- eller småskolor, hade redan fattat beslut om inrättande om sådana, hvilket syntes vara så mycket nödvändigare, som denna socken är omkring 2 1/2 mil lång och 2 mil bred.
Af de 3 ne. nu anställda lärarna hade en 200 Rd., en 150 Rd. Och en 100 Rd. Den ene är tillika klockare.
Som enligt skolstadgans föreskrift skolan bör förestås af en examinerad lärare, erinrade undertecknad visitatör att folkskolelärartjänsten i denna församling bör annonsera ledig till ansökning, hvarhjemte de råd och upplysningar gåfos, som af förhandenvarande förhållande syntes påkallade.
Sedan föräldrar och anförvanter till barnen erhållit lämpliga förmaningar, att understödja skolan genom sitt arbete och att genom huslig andakt och flitigt bruk af Guds ord göra detta ord känt för barnen, afslöts förrättningen med bön och sång.
 
Karlanda kyrka som ofvan.
J. A. Millén
A. Albrechsson.
 
Så var det visitationen av Hans Höghet biskopen Millén den 31 augusti 1859.
 
Folkmängden i Holmedal var då 2 320 personer, skolpliktiga barn var 431. Men bara 13 barn hade läst Sveriges och Norges geografi efter Hultgrens hemläxor. De som hade sysselsatt sig med skrivövningar var 209 men bara 18 hade räknat, ett fåtal hade genomgått de 4 räknesätten.
 
Biskopen hade förordat att ytterligare en lärartjänst skulle tillsättas i Holmedal, men det dröjde till 1867 innan J.A. Holmberg, son till klockaren och skolläraren Olof Ohlsson, anställdes.
 
Lärarlönen hade höjts så förutom bostad och bränsle samt furage till sin ko hade han 300 riksdaler riksmynt i kontant lön.
 
Klagomålen på undervisningen i historia och geografi resulterade i att föräldrarna fick köpa in ”Lärobok för folkskolor”, kostnaden var en riksdaler. Det här var en praktisk bok med formatet 185 x 80 mm och en tjocklek av 25 mm. Utgiven på eget förlag av Lindhs Boktryckeri i Örebro. Men innehållet då, ja det var allt som behövdes, de första begreppen af allmän geografi och historie, Svenska och Norska historien, Naturläran, Tidräkningen, Mythologien, Religionen, Arithmetiken m.m.
Lite senare kom D:r Mårten Luther skolupplaga av ”Lilla Katekes med kort utveckling”.
 
För småskolans del användes en mycket vackert illustrerad liten bok, ”Bilder-ABC-bok” som även innehöll multiplikationstabell och beräkning av svenska mynt, mått och vikter.
 
Småskolärarens lön (för det var en han) utgjordes av 110 rikdaler riksmynt kontant samt fri kost, derom husfäderna med hvarandra uti gården må överenskomma.
Efter småskolans tillkomst utarbetades ett nytt reglemente.
 
För att inte läslusten skulle försvinna inrättades ett sockenbibliotek som förlades till kyrkan, och vårdas av läraren i fasta skola. Året var 1859.
Att det inte lades ut någon riksdaler för mycket kan man se i protokollen, där bland annat skolbarnen fick lösa ut sitt avgångsbetyg med 4 öre riksmynt, detta för att icke skolkassa skulle belastas med inköp av blanketter.
 
Att få besök av folkskoleinspektören var säkert en prövning för skolstyrelsen, den 7 augusti 1862 gjorde han sitt första besök i Holmedal. (Även Karlanda fick besök.)
 
Skolhusbyggnationen var den stora frågan, några förordade ett skolhus i varje skolrote, några en centralisering till en enda skola, där sockenstugan skulle byggas till och alla barn som så önskade skulle beredas plats där.
 
De första skolhusen i Karlanda
Mitt under de värsta nödåren på 1860-talet beslutades att fyra skolhus skulle byggas i församlingen. Ett dyrt och nödvändigt beslut som krävde en bred förankring, kommittén som utredde frågan bestod av 11 personer ledda av Nils Nilsson, Mosserud, övriga ledamöter, Anders Elofsson, Hämnäs, Nils Nilsson Västra Bön, unge Anders Eriksson Östra Bön, Erik Elofsson Hvittensten, Daniel Persson Vännacka, Brynte Ersson Mörtnäs, Anders Elofsson Smolmark, Brynte Carlstedt Björkebol, Per Andersson Lyssås, samt bruksförvaltare Söderström på Gladåker.
 
De kommitterade kom fram till att det krävdes fyra läsrotar. Där rote ett bestod av hemmanen Knoll, Korsbyn, Hämnäs, Fagerbol, Norra Fors, Hög, Västra Bön och Kjesebotten.
 
Skolhuset skulle byggas i Hämnäs, söder om landsvägen i Nils Erikssons hag.
 
Andra roten, Bjärn, Stommen, Vrängebol, Östra Bön, Liane, Södra Fors och Vittensten.
 
Platsen för skolhuset skulle vara Vrängebol, helst i närheten av Kollerud.
Den tredje skolroten skulle bestå av hemmanen Smomark, Gryttom, Herredalen, Mörtnäs, Sörboheden, Gladåkers bruk, Mosserud, Kytterud, samt ¼ del av Årstad.
 
Kommittén föreslog att skolhuset skulle uppföras i Smolmark väster om den så kallade Ödegårdsbacken.
 
Rote fyra, Holtebyn, Lövstafors bruk, Mölnerud, Månserud, Lysås, Björkebol samt återstoden av Årstad. Björkebol föreslogs som byggnadsplats.
 
Byggnadernas storlek borde vara 44 fot långa och 28 fot breda. Lärosalen 34 x 28 fot med en takhöjd på 12 fot. Resterande yta ca. 312 kvadratfot, skulle innehålla kök och kammare och vara skollärarens bostad. Kostnaden beräknades till 1490 riksdaler riksmynt i kontanter, samt att varje skolrote var skyldig att utföra dagsverken.
 
Skatt efter fyrktal togs ut av skolroten, vilket innebar att de boende i roten, efter rösträtt och förmåga, fick kosta sitt eget skolhus
Stämman beslutade den 10 oktober 1865 i enlighet med kommitténs förslag med den ändringen att rote ett och två skulle slås samman och bygga ett gemensamt skolhus i Hämnäs väster om Åmotsbron.
 
Vid nästkommande kyrkostämma ändrades beslutet att slå samman de två skolrotarna.
 
Kyrkostämmans protokoll är sparsamma med information om skolhusbyggnationerna, men tack vare att Erik Andersson, ordförande i skolrote 1, Hämnäs, blev dragen inför tinget den 13 april 1874, för som det står i stämningsansökan, uraktlåtit att till sin efterträdare i berörde befattning lemna fullständig redogörelse öfer sin förvaltning, får vi en god bild av byggnationen.
 
Skolroten bestod då av följande hemman, Kjesebotten, Hög, Västra Bön, Norra Fors, Hämnäs, Fagerbol, Korsbyn och Södra Fors. Inbetalningar till skoldirektionen under 1867 uppgick till 414 riksdaler 75 öre riksmynt. Kontanta utgifter under samma år var inköp av 1 bok skrivpapper 34 öre, 50 st.femtumsspik 40 öre, ytterligare spik från Töcksfors 40 riksdaler 11 öre samt frakt till skolhuset 2 riksdaler. Vitriol köptes i Åmot för 3 riksdaler.
Snickeriarbeten auktionerades ut, för 149 riksdaler, till Gustav Andersson i Hvittensten.
 
Murarmästare Per Olsson i Smolmark hade lägsta budet på murningsarbetet, 49 riksdaler.
 
Det gick inte ihop, för ett år efter auktionen ville han ha ett tillägg på 9:50
Timmermän var Erik Andersson i Hög och Olof Gustafsson i Östra Bön för ett arvode av 138 riksdaler tillsammans.
 
Från Glava glasbruk inköptes 100 st. glasrutor, för 30 riksdaler, och för glasets insättning utgick till Olof Nilsson i Knoll 3 riksdaler 50 öre. Taktäckare var Aron Persson i Hämnäs och Gustav Andersson i Hvittensten, kostnaden blev 30 riksdaler.
 
Det var inte helt lätt att få ut pengarna av alla hemman, den 5 december 1872 så innestår 40 riksdaler 95 öre för indrivning av kronofogde C. Hedstrand.
 
Hur gick det då för Erik Andersson vid tingsrätten, jo han fick ett vitesföreläggande på 50 kronor att han inom 3 månader skulle lämna över debiterings och restlängder till dåvarande ordförande i skolhusdirektionen Erik Olsson i Fagerbol.
 
På hösten 1869 var det bara Hämnäs skola som var så pass färdigt att det kunde användas. I rote 2, Vrängebol, var inget gjort, och rotarna 3 och 4 hade timrat upp sina hus men inredning saknades.
 
Platsen för fjärde rotens skolhus hade ändrats från Björkebol till Månserud.
Tomtplats för Mörtnäs skola hade köpts in under samma år.
Till slut kunde skolrådet gå med högburet huvud, året var 1873 och Karlanda hade fyra nybyggda skolhus.
 
I Holmedal byggdes de första skolhusen vid 1860-talet slut. Ett förslag var att ett enda skolhus skulle byggas, man tänkte sig då att sockenstugan skulle byggas till en stor och rymlig centralskola. Det andra förslaget var att bygga skolhus i varje skolrote, och så blev det.
 
1869 var sockenstugan ombyggd och skolhus uppförda i Myrevarv och Bergerud.
 
Skolhuset i Tången blev färdigbyggt 1871.
 
Johannes Carlstedt från Årstad blev den första Karlänningen med folkskollärareexamen som anställdes.
 
Jag blev vikarie i yttre delen av Karlanda samt i januari 1878 vald till ordinarie lärare därstädes. Mitt vikariat började jag i Hämnäs. Barnen gjorde ett gott intryck. De voro väl disciplinerade. Då jag kom på planen, reste sig alla och hälsade ordentligt. Inkomna i skolan höll jag ett hälsningstal med ledning av orden: lydnad flit och ordentlighet. Sade dem, att om de ville iakttaga dessa dygder, skulle vi bli de bästa vänner, och mitt regemente kärlekens. Barnantalet var stort, omkring 90 samtidigt undervisande. Skolmaterielen hjälplig, luftväxlingen dålig, icke ens ett gångjärn på ett enda eller ens en ruta att öppna av salens fönster. Uppvärmning och renhållning av skolsalarna dålig, barnen skulle göra allt, icke ens huggen ved framkördes. Till följd av överansträngning m.m. bröts min hälsa år 1879.
 
Han skriver också om examen i Vrängebol skola den 4 juni 1881.
Den var känslig och påkostande. Det var ytterst svårt att skiljas från de kära barnen. Pastor Wahlund höll avskedstalet och avtackade mig i berömmande ordalag. Sedan sade jag under tårar några ord till barnen. Stunden var gripande. I innerliga band förenades jag med dem och även med föräldrarna i Karlanda.
 
En unik lärarfamilj
Som efterträdare till Carlstedt anställdes dalslänningen Martin Pettersson, det var den 7 anuari 1882. Han var den ende folkskolläraren i den flyttande folkskolan Hämnäs – Vrängebol fram till 1909. Skolformen innebar att det lästes ett år på varje ställe 5 dagar i veckan, och den sjätte dagen hölls läxförhör i den andra skolan. Familjen Petterson fick flytta mellan skolorna varje år, inte så lätt kanske, med 13 barn.
 
Även Martin Petterssons fru och döttrar tjänstgjorde som småskolelärarinnor. Emilia vid Liane - Hämnäs tidvis under en tioårsperiod. Älsta dottern Jenny var bara 17 år och inte färdig vid seminariet, då hon fick ett vikariat efter Selma Bäck. Här är ett utdrag ur Carlstedts egen levnadsteckning.
 
Församlingen tog över skolhusen från skolrotarna genom ett beslut den 28 maj 1883 i Holmedal, i Karlanda 1886.
 
Kostnaden för skolans drift var vid sekelskiftet 4600 kronor, knappt hälften utgjorde statsbidrag. (I Karlanda.)
 
TBC var ett gissel som drabbade många långt in på 1900-talet. I skolrådsprotokoll från 1904 kan läsas att doktor Hyllengren i Årjäng kallats till en skola för att undersöka om lokalen borde desinfekteras. Senare fick klockare Eriksson i uppdrag att skjutsa och vara epidemisköterskan behjälplig vid saneringen.
 
Skolrådet fick också lämna rapport över hur skolorna städades. Vid småskolorna var det lärarinnan som sammankallade föräldrarna när det var städdags. Folkskolans elever fick själva sköta städningen under överinseende av läraren.
 
Spottkoppar köptes in och anslag om förbud om spottning på golvet sattes upp.
 
Kanske var det de enda åtgärder som kunde göras för att hålla ”lungsoten” stången.
 
Martin Pettersson var nu ensam manlig lärare i församlingen, lärarinna vid Hög - Herredalen blev Nanny Boman och i Mörtnäs Anna Viktoria Olsson från Östra Bön.
 
Jenny Pettersson, som avlagt examen, fick även ansvara för den kvinnliga slöjden, som infördes i Hämnäs – Vrängebol 1905.
 
Far och dotter Pettersson fick ta hand om all folkskoleundervisning i de fyra skolorna.
 
Till slut blev det en sökande till folkskollärartjänsten i Månserud - Smolmark, den 16 januari 1905 valdes till vikarie, Fritz Emil Larsson från Östra Bitterna i Skaraborgs län. Kyrkostämman var nog rädd att Larsson skulle söka annan tjänst, för redan den 13 februari samma år blev han ordinarie. Hans förslag om uppförande av en lärarbostad beviljades 1907 och Fridhem kunde byggas. Olof Hagen sålde tomten för 150 kronor och en stuga som han ägde på Ögården avyttrade han till skolrådet för 175 kronor. Stugans som flyttades till Fridhem hade måtten 16 x 12 alnar.
 
Kyrkskolan byggdes 1903–1904 till en kostnad av 3 300 kronor. Skulle ge plats till 50 elever.
 
Bergerudfolkskolan bygd 1916 och småskolan 1933.
 
Tången
Lilla Sundsbyn
Myrvarv bygd 1923
Holmerud byggd 1926
 
Trots krig i Europa och allmänt svåra tider, byggdes 1913–1914 skolhusen i Liane och Herredalen. Hämnäs nya skola började byggas 1917. Byggmästare i Hämnäs var Anders Hagström i Hög och Julius Andersson i Kjesebotten. Av den detaljerade byggnadsbeskrivningen kan man se att det inte sparades på kvalitet. Att Hagström hade ett förflutet i den Amerikanska byggbranschen går inte att ta miste på när man ser byggnaden. Skolan från 1867 revs, och allt som gick att använda tillvaratogs i den nya skolan.
Invigd i augusti 1920.
 
En elev berättade om hur de på måndagsmorgnarna stod på skolplanen och inväntade paret Bood när de kom ut från lärarbostaden. Ester skulle mjölka sin ko som hon hade i ”fjuse” på södra sidan vägen, och Jean styrde stegen mot klassrummet. Frågan var vilken kostym han hade på sig, den bruna eller den blå.
 
Hade han den bruna kunde eleverna förvänta sig en svår dag, hade han däremot den blå gick allt mycket lättare.
 
1905 var det 3 flyttande småskolor i Holmedal.
Myrvarv-Breviken, Tången-Sundsbyn, Sockenstugan-Bäckevarv.
 
1917. Myrvarv blev fast skola typ C1. dvs. 1.a och 2.a klass undervisades en termin, nästa termin 3.e och 4:e klass.
 
Lilla Sundsbyn blev mindre folkskola, Anna Sofia Nilsson som tidigare varit i Bergerud undervisade där. (Alla klasserna)
 
En flyttande småskola dras in. Den nya indelningen blev Rösbyn - Kyrkskolan med Ingeborg Elisabeth Dahl som lärarinna. Breviken - Holmerud, lärarinna Helfrid Elisabeth Pettersson.
 
Skolan i Rössbyn blev aldrig byggd fast man fattat beslut om bygget i början av 20-talet.
 
Skjutskontrakt skrevs mellan skolrådet och C.V. Blom i Holmerud angående transport av skolbarn från Bäckevarv, Rösbyn och Struven till skolan i Holmerud inför läsåret 1929–1930.
 
Ersättningen uppgick till 8 kronor per dag för tur och returresan. Det märkliga är att ingenting sades om antalet barn som skulle skjutsas, däremot står det att transporten ska ske med ”bilomnibuss eller personbil av tillräcklig storlek.
 
Abel Bäcklund och Albert Trell var de som skrev under kontraktet för skolrådets räkning.
 
Året efter skrevs kontrakt angående skolskjuts för barnen i Gröttnäs, Breviken och Hän med transport till Myrvarv.
 
Det var Hjalmar Andersson, Arvid Gustavsson och Johan Andersson som för 7 kronor och 50 öre per dag åtog sig skolskjutsen.
 
I början av 1930-talet var Karlanda skolväsen som allra störst. Undervisning bedrevs i Månserud, Smolmark. Mörtnäs, Herredalen, Vrängebol, Liane, Hämnäs och Hög.
 
Antalet lärare var 13, fördelat på 6 manliga och 7 kvinnliga. Inskrivna i skolan var 234 elever.
 
Skolan lämnar kyrkan och går över till den borgerliga kommunen 1932.
 
Skolsjukvården började 1932, likaså skoltandvården, den senare administrerades till största delen av Röda korset. Lika så infördes försäkring för barnen under skoltid.
 
Läraren Högdal föreslog, efter studier av andra kommuner (Läs Karlanda) att skolrådet skulle besluta om inrättande av skoltandvård. Nja, tyckte skolstyrelsen.
 
Skolbibliotek beslutades det om 1932, lärarinnan i Myrvarv ville ha elektriskt ljus i skolan, och att slöjdsal ordnades på vinden i skolan.
 
När den borgliga kommunen tar över skolans administration 1932 måste skolkassan ta över lånet för bygget av Holmerudskolan, pengarna lånas av Holmedals pastoratkyrkoråd och var på 45 000 kronor till 4 % ränta.( Det här var pengar som pastoratkyrkorådet förfogade över efter försäljningen av kyrkoherdebostället.) Det var hela 15 ledamöter i skolstyrelsen, men inga suppleanter (Holmedal).
 
1932, efter nästan 30 år av beslutsvånda över var skolan skulle placeras, Lilla Sundsbyn eller Bredviken, beslutar skolstyrelsen att Lilla Sundsbyn skulle läggas ner i och med att lärarinnan gick i pension.
 
Men den 18 december hade man ändrat sig beträffande Lilla Sundsbyn, man hade inte kommit överens med Blomskog om placeringen av skolbarnen från Lilla Sundsbyn i Ängebäcks skola.
 
Så den 12 mars 1933 beslutades att skolan skulle vara kvar ytterligare ett år.
 
Samma år installerades elektriskt ljus i Kyrkskolans slöjdsal.
 
I organisationsförslaget för skolan för år 1934–1936 skulle Kyrkskolan var av B3 typ med en lärarkraft. Bergerud B2, en folkskollärare och en småskollärainna. Holmerud och Myrvarv lika som Bergerud. Det innebar att fyra folkskollärare och tre lärarinnor var Holmedals lärarkår. För Lilla Sundsbyn skulle dras in tills vidare från och med juni 1934.
 
Skolans låneskuld var vid årets slut 56 640 kronor.
 
Vart skulle nu barnen i Lilla Sundsbyn ta vägen, ja de ville vara kvar i skoldistriktet och fick ta sig till skolan i Holmerud. Men föräldrarna ville ha ersättning för transporten över sjön. Skolstyrelsen beslutade att 60 kronor per barn och år skulle utgå, men i detta skulle inackordering ingå när sjön inte var farbar.
 
Barnantalet i Holmedals skolor 1933
Kyrkskolan 26
Bergerud 49
Holmerud 51
Myrvarv 32
Lilla Sundsbyn 4
Totalt 162 elever.
 
Det andra skolhuset i Smolmark
Byggmästare Rudolf Fredriksson i Djuv lade in anbud på nytt skolhus i Smolmark. Hans beskrivning av huset var att det skulle byggas av tegel till andra bjälklagets överkant och däröver av trä. För 26 500 kronor skulle det ingå värme, vatten och avlopp samt elektriskt ljus. Anbudet är daterat den 31 oktober 1928.
 
Skolrådet godtog offerten, och 1929 var skolan färdig.
Bygget gick fort, kanske för fort, för när kommissionären Artur Björnsson gör brandsyn, ser han att murstocken inte är rappad på övervåningen, och han vill säga upp försäkringen.
 
Men Fredriksson rättar till det ofullbordade arbetet och försäkring tecknades.
 
En ny skola behöver en ny orgel, och syföreningen i Smolmark skänker både orgel och en Husqvarna symaskin till skolan. Gåvobrevet är undertecknat av 37 syföreningsdamer.
 
Redan 1905 skänktes en orgel till folkskolan i Smolmark av bygdens folk, denna skulle nu användas av småskolan.
 
1935-års stat
Lärarkåren och deras årslöner.
 
Fritz Larne Smolmark 3000 kronor.
Edit Ingman Smolmark 1650 kronor.
Torsten Petterson Vrängebol 3000 kronor.
Eva Schill Vrängebol 1200 kronor.
Viola Karlsson Liane 1500 kronor
Jean Bood Hämnäs 3000 kronor.
Anna Gustavsson Hämnäs 1650 kronor.
Signe Johansson Hög 1650 kronor.
Ivar Landersten Mörtnäs 2400 kronor
Einar Månsson Månserud 2400 kronor.
Maria Andersson Månserud 1650 kronor.
Viktoria Olsson Herredalen 1650 kronor.
Göran Hagegård Herredalen 1700 kronor.
 
De manliga lärarna hade också fortsättningsskolan, för vilket de uppbar en ersättning mellan 360 och 402 kronor per år, slöjdlärartillägget var 124 kronor.
 
Övriga kostnader enligt 1935 års stat (budget).
Lönetillägg till lärarinnorna i Hög och Liane, 75 kronor vardera. Bostadsersättning till Hagegård 275 kronor, Undervisningsmateriel 300 kronor.
 
Vedersätning betalades också till lärarna. Den kallaste och dragigaste lärarbostaden var nog i Hämnäs, då den största ersättningen betalades till Jean Bood, med 175 kronor.
 
Einar Månsson i Månserud hade, när kyrkan var huvudman, lyckats med konststycket att få ersättning för bristande tvättstuga, 25 kronor budgeterades även för detta år.
 
Anslaget till Röda Korsets barntandvård var 300 kronor. För första gången dyker kostnader för skolskjutsar upp, det är barnen från Södra Fors och Korsbyn som får åka med B. J. Omnibus fram till korsningen vid Gatebråten. För enkelresan var kostnaden 130 kronor per år, för hem fick barnen traska och gå. Förslaget om skolskjuts kom från Artur Björnsson i Korsbyn, men det satt hårt inne, först efter votering gick förslaget igenom.
Skolförsäkringen kostade 110 kronor. Skolbiblioteket, med egen biblioteks-styrelse, hade öppnats något år tidigare, och fick 100 kronor till bokinköp.
Elektriskt ljus i skolorna var ingen självklarhet, Smolmark skola var den enda skolan med denna ”lyx”. Tidigare hade man fått elen gratis från kraftbolaget, men nu ville man ha betalt, och 20 kronor avsattes till detta. Den totala budgeten för skolan var 44 909 kronor och 24 öre.
 
På inkomstsidan var utjämningsbidrag och statligt bidrag den största posten, 32 985 kronor 40 öre.
 
Kommunalskatt för skolans räkning uttaxerades med 3,70 per 2 922,66 skattekrona, och uppgick då till 10 813:24. Personlig skatt togs ut med 50 öre per man och 25 öre per kvinna.
 
Det beslut som skolstyrelsen fattade 1939 var nog det mest radikala som styrelsen någonsin fattat. Beslutet var att lägga ner alla skolorna i kommunen och bygga om och till i Smolmark.
 
Skolan skulle vara av A-1 typ och vara sjuårig med en lärare i varje klass. Skolbarnen som hade långt till skolan skulle ha bilskjuts. Tidigare beslut om nybyggnad i Vrängebol och Månserud upphävdes.
 
Andra världskriget bryter ut och alla byggnadsplaner får läggas på hyllan. Även skolskjutsarna drabbas, Hugo Eriksson kan inte fullfölja sitt uppdrag som skolskjutsentreprenör på grund av bensinransonering. Men nya lösningar kommer, Herbert Danielsson i Hämnäs åtar sig skjutsningen. Han byggde en täckt vagn med långbänkar och vedkamin och spände hästen framför ekipaget. De nio barnen fick en ståndsmässig transport till Hämnäs skola.
 
Skolans budgeten för 1943 passerade för första gången 100 000 kronor, närmare bestämt 100 875:40. Då ingick fria läroböcker, detta hade kommunalfullmäktige beslutat, men det satt hårt inne, ordförandens utslagsröst krävdes.
 
Ett par dagar efter beslutet skrev kommunalfullmäktigeordföranden, Nils Karlsson, till folkskolläraren Torsten Pettersson, med uppmaning att största möjliga sparsamhet skulle iakttagas med materielen. Pettersson skulle också ombesörja att övriga lärare i kommunen informerades.
 
1942 Robert Högdahl i Myrvarv går i pension, lärarbostaden renoveras vid hans avflyttning.
 
Efter många turer och diskussioner infördes det sjunde skolåret från och med läsåret 1944–45 i hela skoldistriktet. (Karlanda.)
 
Kriget tar äntligen slut och framtidstron spirar. Holmedal och Karlanda går skilda vägar när det gäller skolhusen, Holmedal lägger pengar på att renovera de gamla medan Karlanda beslutar att 2 nya skolhus ska byggas, Hämnäs och Smolmark.
 
Grunden till Musikskolan lades i Karlanda redan 1947, där eleverna fick möjlighet att i första hand spela fiol under sakkunnig ledning.(Musikcirkel) Ingesundslärare.
 
Simundervisning
Moritz Sundbro ivrade för att simundervisning skulle bedrivas i kommunen allt sedan han i början av 40-talet avlagt simlärarexamen. Karlanda skolors simundervisningskommitté kom fram till att simundervisning skulle på försök ske i skolans regi. I juli 1950 anställdes Stig Nordin Rörberg som simlärare, han startade simkursen i Smolmarks Rinnen den 3 juli med ca. 40 elever. Nära 90 % av eleverna lär ha blivit simkunniga.
 
Det här var ett resultat som imponerade på skolstyrelsen, så inför 1951 års badsäsong utökades simundervisningen till två ställen i kommunen, Rinnen och i Svalsjön.
 
Simskolläraren fick då gratislogi i lärarinnebostaden i Hämnäs och betalda bussresor till Rinnen.
 
Skolbespisningen
Men det var inte bara skolhusfrågan som skulle lösas, skolbespisningen skulle vara färdigutredd och verkställd innan Karlanda gick upp i den nya storkommunen.
 
När höstterminen började 1950 var det slut på ”nesting” och mjölklitrar, skolmat kunde serveras i alla skolorna.
 
Holmedals folkskolestyrelse håller sitt sista sammanträde som egen kommun den 18 december 1951 med helge Walin som ordförande.
 
Holmedals storkommun bildas 1952.
 
Men redan året efter kommer förslaget om att bilda kommunalförbund med Silbodal och Siller angående i första han utbildning, samrealskolan och lite senare enhetsskolan.
 
Silbodalsskolan byggdes av kommunalförbundet och Holmedal och Karlanda fick skicka sina 7:e klassare till Årjäng inför skolstarten 1962
I och med att elevunderlaget minskade med en hel årsklass så blev det skolindragningar.
 
Holmerud indragen fom läsåret 1961–62.
 
Lekskola startar i hela Holmedals storkommun höstterminen 1969.
Idag har vi en skola kvar i vardera socken, vi är tillbaka där som Holmedalingarna sa i början av 1860-talet, med en skola placerad centralt i bygden, och vad man beslutade om 1939 i Karlanda med en A-1 skola. Vi får hoppas att vi får behålla dem.
 
Efter ytterligare fem år kunde Smolmarks skola invigas, det skedde den 21 september 1961.
 
När Smolmarks skola invigdes höll landshövding Gustav Nilsson invigningstalade, han avslutade med orden: Vill man hålla liv i en bygd får man inte låta dess kulturinstitutioner dö.
Med de orden avslutar jag också.
 
En annan bild under  Erik Ulriksons foredrag den 10. juli 2011.
 
Website Builder drives av  Vistaprint